av gammalt som nu återigen blivit nytt. Min blå flaska får nya chanser och ikväll har det kreerats med både ritplatta och penslar – det är verkligen kul och inspirerande, men så fort tiden går. Tycker att jag fått fram en akvarellkänsla i bilderna.

Ursprungsbilderna är från juli 2009 vid den ”döda” luleälven” som trots allt inte verkar så stilla när jag tittar på bilderna – den kan den också och det kommer garanterat att bli mer vattenlek i framtiden även om det inte känns speciellt aktuellt just nu. Fruset vatten är inte heller så tokigt med alla sina formationer.

och det är inte länge till vi går in i ett nytt år med massor av ny energi och nya kreativa tankar. För visst är det väl så att något sker varje nyår och vi tror … i år ska det ske. Nu har jag en dryg månad kvar och kan alltså med lugn och ro fortsätta på samma sätt som jag gjort hela 2015, vad gäller mitt fotograferande – inget nytt under solen. Och det kanske står för de flesta i vårt land då solen varit frånvarande en stor del av året, men det betyder inte att de också saknat inspiration . För min del har den varit borta det här året, oavsett väder, men som sagt nästa år.

Nu är jag i Linköping sedan mitten av förra veckan och har funderat en del över hur framtiden ska se ut och vad som behövs för att jag överhuvudtaget ska försöka igen. Jag tror jag vet … få upp rumpan ur soffan och testa lite av alla de olika projekt som funnits i alla fototidningar under året.

Men om jag går tillbaka till här och nu så fick jag ett eget litet projekt att fota. Några svampar, hur intressanta kan de vara? Se och fundera själv varför jag var tvungen.

En konstnärlig installation eller bara vanliga svampar? – Margareta

En konstnärlig installation eller bara vanliga svampar? – Margareta

Vi syns och hörs snart igen, kanske här eller på en annan plats i närheten av mig eller dig. Nu ska jag koncentrera mig på TV ett tag.

Det är fjärde resan som tar mig ned till ”Sinnenas” land. Har landat för några dagar sedan i huvudstaden Trivandrum i Kerala, Indien. Eftersom jag har erfarenhet av att tiden går fort här nere på plats så borde det inte förvånat mig att det skulle ta ett antal dagar innan jag skulle ha tid att åstadkomma något inlägg här i etern. Men det tar alltid några dagar innan man kommit till rätta och har orken att skriva. Resan är lång och tar på krafterna. Men det hör till och går inte att göra någonting åt…
Som sagt var nu har jag landat på flera sätt.

Tillbringar 3 veckor på ett Home Stay – Wild Palms On Sea, fast det återstår bara 2 veckor nu. Man kan tyckas med vårt schema i hand att vi skulle ha gott om tid på dagarna. Dagarna startar klockan 06:30 upp med 2 intag av medicin (västerländskt och Ayurvedisk) med 1/2 timmes mellanrum och därefter ytterligare 1/2 tim innan frukost. Kroppen är rätt så stel efter 5-7 timmars sömn på en rätt så hård madrass, så därför hjälper lite stretchövningar för att komma igång.
Vad är på agendan då? -Behandlingar. Duschning. Konsultation. 3 mål om dagen. Informationsträffar. Fördriva tiden med en bok. Vila – vila å vila… Samt fotograferande.

Eftersom jag tillbringat 3 tillfällen tidigare på detta ställe så finns det inte alltför många objekt kvar att upptäcka. Nya personer, iof i vår grupp som kan bli förevigade. Gruppen består av deltagare från olika platser från vårt avlånga land, från Gällivare till Kalmar. Orsaken för och förväntningarna på att vi är här är olika. Men av dessa veckor vill man ha ut så mycket som möjligt. På grund av att vi får behandlingar med varma oljor och energikrävande DeToxar, så får vi hålla oss från sol, bad, turist- och shoppingturer.
Längre in i vår behandlingsperiod får vi över någon tid på dygnet för att ”släppa loss”…
Nu är det dax för några timmars nattsömn. Det måste också in i dagens schema…

V som i väder … 

är länken till mitt inlägg på en annan sida, hos Bildgatan funderar, ibland orkar jag inte skriva ytterligare ett och då kan det vara bra att ta till en delning, och varför inte. Några av oss har ju egna bloggar och då kan vi på ett enkelt sätt lägga in nya inlägg här och länka till den egna bloggen eller tvärtom.

och hitta bilder som glömts kan ibland vara givande. I kväll har det letats efter bilder ur ett skafferi för ett fototema. Istället hamnade jag i andra teman som jag deltagit i tidigare. Och helt plötsligt minns jag, … en hel dag 2009 vid Laxede och Luleälv. Ett flertal timmar tillbringades där med några flaskor och en glasram, hmmm … Ja, det är lika konstigt som det kan tyckas och det var bara så enkelt att jag fått några bildidéer. Sagt och gjort lektes det vid strandkanten medan sambon arbetade hårt med att försöka fixa middagsmaten.

Samma bild, men olika redigering och när jag ser resultatet så blir jag sugen att gå in i arkivmappen och leta fram bilder från det tillfället – lite har jag väl förhoppningsvis utvecklats från 2009 till idag 2015. Tycker ändå att bilden är ganska läcker med ett konstnärligt tänk trots att jag då inte förstod mycket av kameran och alla dess inställningar, kunde PS mer än själva fotandet även om kunskapen inte var stor, och det är den kanske fortfarande inte men mer kan jag. Har aldrig varit rädd för att testa och ibland blir resultatet okej, ibland – inte.

Svalkande, …

Isigt, …

För mig är fotot en viktig konstart och intresset för ”konst(iga) bilder ökar ju mer jag lär mig även om det många gånger känns som att jag bara står och stampar. Det är helt klart viktigt att fota mycket och tyvärr har kameran under 2014/2015 mest legat och vilat på hyllan. Men tror att den kommer att få arbeta mycket under 2016 … har jag sagt det förut?

Jag tror också mycket på citatet jag läste i Göran Segeholms bok ”Konsten att ta vinnande bilder”

– En bild om dagen håller psykdoktorn borta –

En intensiv, men väldigt rolig helg hade vi i huvudstaden den 7-8 november med Fotografiska och Fotomässan i Älvsjö (inkl. matmässa). Vi var fem glada tjejer som tidigt!!! på lördagsmorgonen möttes på Kallax flygplats för färd mot Stockholm.

Alla hade kollat väderutsikterna – jo, visst skulle det regna. Nu hade Stockholm haft en av de torraste höstarna på många år, men när vi ska dit då kommer regnet. Typiskt!

När vi installerat vårt bagage på af Chapmans reception traskade vi i ordets rätta bemärkelse hela vägen från Skeppsholmen till Stadsgården i ömsom regn ömsom uppehåll med en stark motvind. MEN vi hade ett glatt humör vilket är synonymt med det här gänget.

I rättan tid kom vi till Fotografiska, placerade våra persedlar i förvaringsboxar, korta toabesök och fotografering så klart innan vi besökte utställningarna. Undertecknad hade lunch med efterlängtad dotter. Massor av folk strömmade till och vi var glada över vår tidiga ankomst.

Kvällens middag avnjöts på det relativt nya Skeppsholmen Hotel. Kulinariskt så det förslog och kronorna rullade!

Natt i hytt på af Chapman, inga dåliga grejer! Över- och underslafar intogs, mycket surr och plötsligt bara tyst. Sömnen övermannade oss nästan samtidigt.

Frukost tillsammans med många språk i luften, engelska (amerikansk), tyska och holländska tyckte jag mig höra – och svenska så klart! Mätta i magen bar det av till T-centralen för förvaring av bagage innan pendeln tog oss till Älvsjö. Människor med samma mål på tåget – Fotomässan och Matmässan. Många njutningar att se fram emot även om de var av diametralt olika slag. Vid lunchtid byttes linser, hus, stativ, foton och föreläsningar mot linser, vin, sprit, ostar och lunch. Vi blev mätta på båda!

När mörkret lagt sig begav vi oss till T-centralen igen, hämtade ut vårt bagage och tog en stortaxi till Arlanda. Bättre fördriva tiden där än i stan när vädret ändå var så dåligt. Tröttheten började krypa in på oss allihop. Vi satt som hösäckar på några soffor och funderade på mat. Mat blev det i form av smörgåsar i olika tappningar.

Väl hemma i Luleå igen, efter en intensiv helg där vi frotterats mot varandra rejält, så tog det bara tvärslut. Alla skingrades för vinden och vi hann knappt säga – ”Hejdå och tack för en härlig veckända.”

Konstig känsla – och vi kan inte (kanske aldrig) säga: ”Vi hade i alla fall bra väder”.

Däremot kan vi alltid säga: ”Vi hade i alla fall jättekul!”

Det värsta med en resa det är å packa! Springer som en yr höna fram å tillbaka…mestadels tillbaka… ”Vad höll jag på med egentligen”… Hoppar mellan alla göromål. Stress?! Vadå, förstår inte vad du menar med det…? Det värsta (igen) för en Parkinson är stressen… Kroppen å knoppen fungerar inte som den ska å då går det ännu saktare.

Mitt i allt bestämde jag mig för att fara på stan och inhandla lite grejer… Kom på då hastigt och lustigt: ”Jag köper en ny resväska.” De hemma var för små för en Indienresa och de stora var uråldriga tunga dinosaurier. Hem å fylla på den nyinköpta följeslagaren.

Slängde i mig maten medan de sista alstren hamnade i väskan. För ovanlighetens skull så var väskan inte Super full. Fanns gott om plats. Dilemmat nu var att handbagaget bara får väga 7-8 kg… Min vägde 9,9 kg!!! Vaaaad kameror med tillbehör, som objekt väger! Men fotogrejer måste man vårda ömt….

Samling… Kom bara 5 min för ”sent” till samlingen. Men hade ändock nästan 2 tim på oss… Allt gick trots allt bra…

Övernattar på mysiga Best Western- Arlanda Hotellby. Upp tidigt 05:15 för fortsatt färd mot Indiens äventyr. Har en lång tripp framför mig imorgon lördag. Continued

Den 2 november möttes vi på det vanliga stället – Vuxenskolans lokaler i Södra Hamn – för att för första gången få tillgång till vår hemsida som Margareta jobbat så frenetiskt med. Tack Margareta!

Nu skulle vi alla få tillgång till hemsidan och möjligheter till redigering – skapa bildgallerier och skriva texter. Hurra!!

Det var läge för lite felsteg kan jag ju villigt erkänna. Jag har alltid lite bråttom och vill så mycket och, som sagt, testar gärna lite före de instruktioner som Margareta gav oss.

Vad händer då? Jo då, Cristina (undertecknad) har ändrat i huvudet på första sidan!!! Tänk att jag aldrig lär mig: lyssna först, handla sedan.

Nåja, det var inget som inte gick att ändra – så klart!

Så skulle vi göra bildgalleri och med egna bilder, därför hade vi alla våra egna datorer med så vi hade tillgång till bilderna. Det var ju jättekul! Vi jobbade frenetiskt för vi ville ju se våra bilder på vår hemsida. Det är ju därför vi är fotografer ju, vi vill ju visa vad vi gör!

Allt gick väl ganska smärtfritt, men så visade det sig att vissa kommandon glömdes bort så bilderna kom en och en, eller före beskrivande text, eller flera gånger av samma bilder. Hugaligen, inte lätt men kul.

I slutet av kvällen hade vi väl lyckats med det mesta vi tog oss före i alla fall och nu sitter jag här hemma, dagen efter, och skriver mitt första blogginlägg.

Yours truly

Cristina

4 dagar kvar!!! Here I come again!!

Nu är det dax för årets resa till det underbara Indien…

Jag tror det blir 5 gången jag åker till Ayurvedans land.

– Sinnenas land…

Ska njuta de 3 veckor jag ska tillbringa där. Rehabresa som jag kallar det. Massage/behandling efter Ayurvedans lära varje dag med varm olja, samt god och vegetarisk mat… underbart vacker miljö att promenera i… lite att göra… Det gäller att komma in i det lugna tempot som råder där… Långt borta från stressen och jäktet att hinna med allt. Ska jag ta med mig någon bok? Brukar inte hinna med att läsa någon. Men det svåraste blir som vanligt att få med mig så lite som möjligt för det blir ju mycket att ta med hem… Nu ska ja ha med mig packningen i en större resväska! …

Nu är vi på gång med hemsidan på allvar! Margareta lär oss att använda WordPress, göra sidor, bildgallerier och skriva blogginlägg. Detta inlägg skriver jag nu i utbildningssyfte!

Roligt är det, lite klurigt också, det gäller att hålla tungan rätt i mun och inte vara alltför klåfingrig!

Det var ett för mig i alla fall stort lyft att lämna den traditionella fotoklubben och kliva ut i det okända för att pröva våra vingar.

Jag tror mig veta att det gäller nog oss alla lite till mans.

Jag känner stor tillit till oss som grupp, men särskilt till Eva och Margareta som drar det tunga lasset med planeringar, idéer, rent pappersarbete och mycket annat. Tack för det J

Jag tycker att det är tråkigt att några har lämnat oss, men hoppas på att vi får fler tillskott framöver. Samtidigt kanske gruppen inte ska bli för stor så att vi tappar styrfart. I nuläget verkar vi vara tämligen homogena när det gäller möjligheter att delta i våra olika evenemang och ju fler som är med desto roligare har vi – tycker jag i alla fall. Se Umeå som ett lysande exempel. Hur kul var inte det. Studiofotokursen hos Andreas Fernandez var ju också en sådan härlig upplevelse.

När jag ser tillbaka på den tid vi hittills har haft tillsammans så tycker jag att vi åstadkommit väldigt mycket. Jag hoppas och tror att det kommer att fortsätta vara väldigt givande med våra sammankomster och utflykter – allt i fotograferandets anda.

Per aspera ad astra!

Vid datorn – Cricco

och det beror inte på att vi lagt ner eller inte vill. Nej, anledningen är att vi inte tagit oss tid och inte heller hittat utrymme där vi kan gå igenom sidan och hur vi ska arbeta vidare med den. Jag som ”utbildare” har inte heller hunnit fixa någon bra manual eller prioriterat denna då vi tillsammans haft en del roliga, intressanta och lärorika aktiviteter.

Vad har vi då gjort sedan sist förutom våra träffar där vi både visat och tittat på bilder samt gått igenom olika tänk vad gäller bildkritik, kamerainställningar mm på vårt vis och … haft en social samvaro med mycket skratt och kanske en del inspiration och tankar kring framtiden.

Vi har varit på gemensamma fotoutflykter till Skellefteå, runt Luleå med efterföljande ”afterphoto”. I början av augusti deltog vi i ”Konst i det gröna” sedan har vi haft en mycket intressant och inspirerande besök av Anna Toresdotter som gav oss en hel del, alla verkade inspirerade och mer än nöjda. Anna gav oss också två fotouppgifter som vi ska redovisa och hon ger oss konstruktiv kritik av resultatet.

Nu i september var vi till Umeå och träffade Kicki Mannberg som gav oss sina tankar och idéer kring gatufoto och annat där hon berättade om sin skaparanda med kameran och hennes projektidéer, så bra och hon är också en fantastisk idékläckare och vi hoppas självklart att vi kan fortsätta träffa henne. Så kul och jag ser verkligen fram mot ytterligare möten.

I oktober ska vi också ha en utbildning i studiofotografering i Boden, återkommer och berättar mer när detta är avklarat och vi är lika saliga över det som allt annat vi gemensamt har anordnat.

November, en resa till Stockholm och fotomässan – ska bli hur kul som helst med alla vi underbara tjejer. Allt detta sker i samarbete med studieförbundet Vuxenskolan.

är det inte att sitta och försöka få ihop ett utkast till en hemsida för oss glada och härliga fototjejer. Visst, det är mycket arbete men vad gör väl det när ett resultat så sakta visar sig. Sedan ska vi självklart utveckla det vidare tillsammans. Klockan är efter midnatt och om ca fem timmar är det dags att stiga upp för att med buss, tåg och flyg ta mig till Luleå. Linköping har visat sig från en bra sida i veckan och jag hoppas att temperaturen stiger även hemma i Luleå – jag tar med mig en del av temperaturen … hoppas jag.  Har hunnit med det mesta av de dagsverken jag skulle och det känns helt okej. Kameran har fått vila samtidigt som jag har kunnat lämna in en kamera för rengöring, tänk att jag måste åka med den till Linköping för en stortvätt – vi behöver fler sådana kompetenser utanför kameramärkenas egna kemtvättar. Nej, nu är det dags att packa ihop både datorn och mig själv – så god natt och hoppas att ni hittar hit och får ta del av vad några fototokiga luletjejer pysslar med mellan jobb, passionärsliv och familj.

… är vi ett gäng tjejer som tillsammans startat en fotoklubb. En grupp för oss som delar intresset för fotografering och vill göra det med andra. Tillsammans ska vi utvecklas och ge varandra utmaningar som ska resultera i förutbestämda mål och kreativa bilder, genom gemensamma inspirationsträffar och utflyktsmål. VI ska även ha möjlighet till att bjuda in föreläsare och nya inspirationskällor. Alltid med bilden i blickpunkten. Här kommer det snart att hända spännande saker och massor av bilder kommer att läggas upp. Bilder som vi fotat, redigerat och kanske kreerat vidare.

Alla bilder här tillhör fotografen och vill du på något sätt använda någon av dessa måste du be fotografen om lov. Det gör du genom att skicka ett meddelande genom vår kontaktsida.

Vi hoppas att du tycker om våra bilder och på det sätt vi ser dem. Vi är alla olika vilket också gör vår gemenskap extra spännande.

I samarbete med studieförbundet Vuxenskolan.