Och så har sommaren passerat,,,

,,,nästan i alla fall. Men nog känns det att hösten gör sitt intåg. Våra förväntningar om sommar och semester har uppfyllts olika. Det finns de som tycker det regnat ”hela sommaren”. Det finns de som hade tidig semester och säkerligen tänkte att det blir som det blir. Och den perioden var varm, för varm i vissa delar. Ja, vädret är ett ständigt återkommande ämne att samtala om, tycka om och helt omöjligt göra något åt. Men vi (världen) påverkar vårat klimat och då vårt väder.

Jag brukar tänka att jag får göra det lilla. Sopsortera, minska resandet med flyg, odla egen mat och återbruka saker. Kanske minska mitt konsumtionsbehov.

En inställd kräftmiddag pga förkylning (covid?) innebar nya planer. Det blev en fyrhjulingstur med hund till en liten tjärn, en vindstilla augustikväll. Nästan inga mygg, ingen fisk utan bara en eld, korv att grilla och lite fotande. Sitter nere vid tjärnen för att invänta lite dimma och helt plötsligt glimmar det till mellan två strån uti i vattnet. Med hjälp av mitt objektiv så ser jag den; spindeln som är i full färd med att bygga sitt nät mellan stråna. 🕷Snabb är den så det fick bli lite manuellt fokus. Den far inte fram och tillbaka utan mellan stråna, upp och ner efter stråna, för att sedan korsa och ibland sluta mitt i. Vilket skådespel! :-)

Kan inte vara kvar tills nätet är byggt men en stunds stillhet blir en naturfilm. Och en känsla av frid och lycka infinner sig. Jag vill värna vår värld. Så jag ska fundera vad mer jag kan bidra i. Ingen kan göra allt, men var och en kan göra något.

//Eva

Glad Påsk!,,,

posted in: Fotoklubb | 1

Dags att önska Glad Påsk nu när den i princip är över. I alla fall helgdagarna. De som har barn i skolåldern, de har påsklov den kommande veckan häruppe i Norrbotten. Och om de får lika fint väder som varit under påskdagarna. Då kan de i alla fall inte klaga på vädret.

Har ni tänkt på hur vi uttrycker oss. I negationer som ska förstås av alla. I samtal med mitt sexåriga barnbarn har vi diskuterat ”inte” orden. Han är inte med på ironi eller raljerande. Det man säger så är det och så tolkas det. Så att försöka skoja till det med olika ”tvärtom” begrepp som ska förstås, det blir bara fel. Får väl försöka hitta ett exempel. Ni vet, man säger exempelvis en vacker solig dag ”Snacka dåligt väder”  och så ler man eftersom det inte är dåligt väder. Hur tolkas detta av en sexåring? Ja, det blir lite förvirrat…och lite extra frågor. Jag undrar om man gör så på i andra språkkulturer också?

Så nu tillbaka till påskhelgen som jag njuter av fortfarande.

Önskar er alla en Glad Påsk!

//Eva

Slutet av året, …

*

*

i alla fall nästan, mitten av december och en period där många känner en stress över allt som ska fixas inför högtiden som vi har framför oss. Själv har jag inte den stressen över julen, det är många år sedan den fanns där och idag tar jag det lugnt och julen kommer oavsett vad jag gjort eller inte.

På lördag är det Nobeldagen, då priser ska delas ut till människor som på något sätt anses ha gjort något lite mer än vi vanliga dödliga.  Nobeldagen infaller den 10 december varje år, till ära för Alfred Nobels dödsdag.  Vi ärar ofta till dödsdagar, varför inte till födelsedagar? Nobel uppfann dynamiten, på gott och ont, i grunden var Nobel en pacifist,

Nu var det väl inte om Nobel jag skulle skriva när jag satte mig här, men råkade få syn på en artikel och på den vägen blev det. Fast Nobel uppfann ju något nytt och revolutionerande och inom fotografin så önskar väl alla, med kameran i hand, att vi skulle hitta något oprövat och nydanande. I alla fall försöka se bilder på nya sätt och hitta det där som vi inte sett förut. Vad, hur och när är inte fotat ännu?

För mig har det varit latheten som tagit helt över mitt fotograferande under en längre period. Lusten och inspirationen med kreativiteten finns ganska ofta men sedan händer något. Jag kan inte säga vad, men vill gärna skylla på pandemin som vi hade och att den tog över mitt liv.  Kameran borde ju varit min bästa vän när vi skulle hålla oss på avstånd från människor så det är något som inte stämmer där.

I vår fotogrupp har vi i alla fall klarat av vårt tema, 52 veckor 2022, som är något vi gör för tredje året. Heja oss, det är så man säger lite om allt idag, så då säger jag det också. Själv har jag också deltagit i ett annat tema, 365foton2022, fast på halvfart. Är mycket nöjd med mig själv över att ha klarat det, heja mig, men det är nog sista gången med sådana fotoutmaningar. För mig passar det bättre med månatliga/veckovis som jag kan koncentrera mig på under perioden. Det är i alla fall kul att se hur olika (eller lika) vi tolkat de olika utmaningarna. Efter att ha sorterat vår utmaning i temaordning så ser jag att det finns några som är otroligt lika tolkade trots att vi är så olika som fotografer och ingen av oss som jag ser som en fågelfotograf. Men det var ordet, svävar.

Nu återstår endast en fototräff i år och sedan får vi se vad fortsättningen visar, ganska svävande än så länge. Förhoppningsvis hinner vi med en god jul och ett gott nytt år till er alla från oss alla.

Några tankar från min lika svävande hjärna och vill gärna påminna er alla om de kloka orden som Göran Segeholm skrev en gång, -En bild om dagen håller psykdoktorn borta.

 

Ett nygammalt samarbete, …

är åter igång. I veckan har jag varit på möte med Ylva och Studieförbundet Vuxenskolan i Luleå för att starta igång vårt samarbete igen. På grund av pandemin har det mesta legat nere.  Vi har träffats, men digitalt och det har fungerat men inte mer. Jag ska inte ta bort det positiva med digitala möten, de är toppen ibland och kanske speciellt i det dagliga jobbet.

Däremot är detta något vi, ett gäng tjejer brinner för, ett gemensamt intresse och vi hade kanske inte känt varandra om det inte vore för bilden. Det är viktigt att få träffas fysiskt, att kunna göra och utföra utmaningar tillsammans, utbildningar, ta in föreläsare, diskutera och ge varandra tips och råd. Vi har haft tur under hösten och har kunnat träffas i en lokal som en av oss kunde ordna, nu behöver inte hon fixa och dona med det utan lokalen hos SV blir perfekt.

Jag är glad att vi för ett antal år sedan bestämde oss för att ta kontakt med SV och komma igång med vår fotogrupp. De har verkligen visat på positivitet och vill verkligen att allt ska bli så bra för oss, ingenting har känts omöjligt.

Så mycket som har hänt under alla dessa år och vi är fyra kvar som var med från början och startade, nya har tillkommit och några är inte längre kvar. Men kul och lärorikt har alla dessa år varit. Vi utmanar varandra till bildteman och där ser vi olikheterna, hur vi väljer att tolka orden i bild.

Det är så fantastiskt stimulerande och roligt med dessa underbara fotovänner, utan dem tror jag att min kamera blivit lagd på hyllan. De uppmuntrar och inspirerar. Nu har inte jag fotat speciellt ofta under året men det av andra orsaker. Lusten har funnits men pandemin gjorde att jag tappade det mesta och istället fick en rädsla, en rädsla som nu sakta börjar försvinna även om några ord fortfarande snurrar runt i medvetandet, avstånd och tvätta händerna. Pandemin är inte över, däremot finns det en förhoppning.

Under året koncentrerar vi oss på temat ”52 veckor 2021”, ett tema där vi har 104 olika alternativ att välja mellan. Förhoppningen är att klara av 52 men vi har ingen press, även fler bilder av samma tema är tillåtet. Till dagens datum har de som varit med redan klarat av 52 och mer, vilket är kul att se, inspirationen och lusten har funnits trots pandemin som drabbade oss alla. Av samtliga 104 teman är det endast femton som ännu inte bildsatts och vi har fortfarande en och en halv månad kvar innan året är slut.

Bilderna ovan är en variation av temat ”uppför” och ibland har det känts som att vi levt i en uppförsbacke sedan mars 2020, men nu går vi förhoppningsvis mot en raksträcka, en mindre grusväg men det går framåt. Snart är vi på den asfalterade – oddsen är i alla fall relativt goda.

På grund av pandemin har vi mest kunnat ha bildvisningar, diskuterat och pratat om de bilder vi lagt upp, via olika digitala medier. En fotoutflykt har vi haft och den rörde sig mellan norra och södra hamn för att avslutas nedanför Bryggeriet med en fikastund och lite fotoprat.

Övriga teman under året är:
En bild om dagen i januari, vilket några lyckades med och andra inte.
Skogslycka – en känsla som vi alla kan känna på olika sätt och för mig ger den en skön förnimmelse av något jag verkligen vill minnas, den lilla stunden.
Beskärning – här är tanken att visa på hur en bild kan förändras genom att vi beskär och kanske arbetar lite med bilden.
Naturlig konst – ja, vad är det? Verkligen ett fritt och roligt tema som vi får fortsätta arbeta vidare med.

En kort återblick av våra teman 2021 samt om en framtid som vi alla hoppas får fortsätta, så var rädd om er därute och fortsätt hålla avstånd och tvätta händerna. En annan sak att minnas och som jag önskar jag skulle följt under pandemin.

Kom ihåg
”En bild om dagen håller psykdoktorn borta” citat av Göran Segeholm

Konst i kvarn,,,

posted in: Fotoklubb | 0

Sommar,, sol, semester. Allt detta brukar skapa tid för nya resmål. Pandemin gör att vi hemestrar eller åtminstone inte åker så långt. Vi tog en kort tripp till grannlänet och där upptäckte jag Konst i kvarn. Väckte ett minne om en förfrågan till vår fotogrupp att eventuellt ställa ut i dessa lokaler. Får se om jag kan inspirera mina fotokompisar :-).

Konst i kvarn ligger vid Vindelälven i Vindeln. Ett fint strövområde där det finns en kvarn, hotell, café och campingområde.

//Eva

Tillsammans på ett ben,,,

Så långt mellan gångerna som någon av oss gör ett inlägg här i vår gemensamma blogg. Tiden som är och varit är ny för oss alla. Vi, i vår fotogrupp, har inte träffats under lång tid. Nästa datum vi satt upp är för en träff ute. Vi hoppas på bra väder, men det brukar vi inte alltid ha. Vi har roligt, försöker se det positiva i vädret och mycket prat. Allt på en och samma gång :-).  Det i sin tur skapar kreativitet och glädje.

Vad är det som gör att det blir så bra? Det tror jag är för att vi är tillsammans och likt de två fåglarna som min sambo och jag stötte på vid en fågelspaningstur så stöttar vi varandra. Vi håller ihop med det gemensamma intresset fotograferandet och bilder, det finns inga revir, vi ser på varandras bilder, ger feedback på lagom nivå och utbrister ett antal hejarop. Allt mellan snacket om hur vardagen är och historier från våra liv.

Så en bild tillägnad vår fotogrupp som nu hållit igång i ganska många år. Och planen (som vi ska jobba för) är att vi ska på en längre fotoresa någon gång i framtiden. Cornwall, England är en drömplats…

Tillsammans på ett ben…

//Vid pennan, Eva

Åtta månader, …

av en oroväckande social avsaknad. Räcker det med åtta månader eller har vi egentligen levt med detta en längre tid? I vår fotogrupp har vi hållit distans under den period som folkhälsomyndigheten rekommenderat. Vi har inte träffats i rum och vi har haft avståndet. Vad har det gjort med vår gemenskap? Mycket skulle jag vilja säga. Alla tappar vi vår inspiration till bilden på olika sätt, det finns något som är viktigare för oss personligen, avståndet och våra nära. Hur ska framtiden se ut, kommer vi att leva med detta under resten av våra liv? Vi är nog alla rädda på olika sätt och vill förhålla oss till det som känns bra. Vad är bra för oss? I vår grupp lever vi olika och har skilda alternativ, vad är viktigt för mig och min familj. Personligen har jag många gånger tänkt att mitt liv slutar idag eller imorgon beroende på hur jag agerar i alla dessa tider. Jag bestämde mig för att min familj är viktigare än mig själv men då Covid-19 kom inpå mig på en arbetsplats ville min nära inte känna att hen var upprinnelsen till att vi skulle drabbas. Där tog allt slut, hela bubblan omslöt mig igen. Jag är inte värst drabbad i vår grupp, det finns de som har det betydligt jobbigare på grund av olika situationer. Men visst, jag tycker otroligt synd om mig själv och har varit flera gånger beredd att ge upp.

Vem kommer någonsin att tycka att år 2020 är det bästa året i sitt liv?

I vår fotoklubb har vi kunnat mötas på olika sätt men det har inte fungerat för alla och det känns inte bra, vi saknar att träffas öga mot öga och känna närheten, den kan du aldrig få digitalt.

Vi träffades digitalt och bestämde oss för några nya teman och jag hoppas att någon av oss får inspirationen att lägga upp – Flatlay  – Porträtt – samt självklart det som alla behöver – En god jul . Nu hoppas jag verkligen att mina vänner får sin inspiration på något sätt.

Mina  porträtt är inte de sämsta för tillfället men måste absolut hitta en annan kreativitet . Saknar livet …

Blev vi besatta av oss själva denna sommar?

*

Eller av något annat?
*

Hemester -av Margareta

*

Hur gick det med de kloka orden av Göran Segeholm som jag skrev om i mitt förra inlägg, kan såklart endast svara för mig själv. Det gick väl så där för egen del, men denna vecka har jag gjort några tappra försök – bättre sent än aldrig, är det så? Men det krävs nog längre tid och mer engagemang, att bli besatt av sig själv.

Det har redan blivit många frågetecken i min text och det har varit gott om dessa denna sommar, ja egentligen hela året.  Frågetecknen fortsätter …

När kan vi träffas i vår lokal igen? Blir det uteaktiviteter även fortsättningsvis? Har vi tappat något av vår gemenskap, lusten, samtalen? Våra bildteman, finns inspirationen? Kommer vi någonsin att kunna fortsätta som tidigare? Våra framtida fotoresor? Våra drömmar? Utbildningar, föreläsare, utställningar? Som skrivet, frågetecknen och även oron inför framtiden känns i mig och säkert hos de flesta andra.

Nästa fundering jag har ställt mig, -kommer jag att bli folkskygg?

Istället för att bli besatt av ”det här är jag” i mina bilder har besattheten mer bestått i ”att skydda mig mot andra”.  Så visst har det funnits en besatthet, en ofrivillig sådan.

Vi hade planerat en fotoresa till Abisko i höst men Abisko kommer att finnas kvar och förhoppningsvis också vår fotoklubb. Jag saknar mina fotovänner och hoppas på ett positivt besked i slutet av nästa vecka – då syns vi i sådana fall ganska snart.

I bilden ovan lekte jag lite med ordet ”HEMESTER” och kombinerade med fler ord som på ett mer positivt sätt (för mig) kan sammanfatta sommaren 2020.

För övrigt om du inte är med oss i vår fotoklubb – titta gärna runt i våra bildgallerier och läs mer om oss om du är intresserad av foto och vill vara med i vår gemenskap.

Ha det gott därute och hoppas att ni får vara friska och inte helt ensam.

En fin kväll 8 juni, …

En säsongsavslutning med social distansiering men ända nära.

fick vi tillsammans med ett strålande väder, vi saknade Gun-Britt men hon kommer igen. Grillning, äppelkaka (tack Christina) och kaffe i kombination med prat och skratt samtidigt som vi självklart höll den sociala distanseringen som tiden rekommenderar. Covid-19 i denna pågående pandemi har inte varit enkel och är det fortfarande inte, inget har väl egentligen förändrats från det att vi första gången förstod vad som hände i världen, men vädret ger oss chansen. Givetvis innehöll våra samtal mycket bild samtidigt som ord av karaktären Covid-19, Coronakris och pandemi inkluderades i våra tankar. Vem kan träffas idag utan vi får ge chansen till utlopp för våra egna funderingar, rädslor och vad som händer i framtiden. Sommaren ger oss ändå lite hopp och tillfällen att mötas ute på avstånd. Det här halvåret har vår fotoklubb inte träffats inomhus sedan den 9 mars. Däremot har vi haft evenemang med olika teman, vi har varit på fototräff utomhus när vädret tillåtit. Jag har kunnat ge tips och aktiviteter med sådant som gått att förmedla via länkar, bilder och text.

Till hösten planerar vi en resa till Abisko om förutsättningarna förändras och vi kan fortsätta att hålla ett visst avstånd. Förövrigt fortsätter vi med våra fototeman och sommartemat blir ”Morgonstund”, som alla förstår kan det tolkas på åtskilliga olika sätt. Någon gemensam fotoutflykt kan absolut tillkomma, gåendes, på cykel eller i skilda bilar -det är så livet ser ut i dag vilket gör att allt måste planeras på ett helt nytt sätt.

Vi firar 5-årsjubileum i år, jag och Eva startade upp denna fotogrupp 1 februari 2015. Tillsammans har vi gjort ett antal resor, anordnat fotoutflykter även med guide, utbildningar med föreläsare och utbildare samt genom onlinekurser och olika kompendium. Även vi själva har hållit i utbildningar, tips och råd samt även medverkat i ”Konst i det gröna” och för att inte tala om alla de otaliga fototeman som vi deltagit i genom åren. Här har jag säkert glömt ett och annat men mycket har hunnits med. Att fota något som inte är jag, det har gett mig ytterligare erfarenhet och nya sätt att se på bilden. Utan dessa underbara människor hade jag absolut inte skapat mig den bredden och inte helt säkert provat på allt vi gjort under åren.

Att fotografera är en lisa för själen och den 3e juni såg jag en livevideo med Göran Segeholm där han avslutade med orden, -I sommar, försök att bli besatt av dig själv! Det ska jag verkligen försöka och samtidigt hinna med några av våra fototeman för 2020 – vi tolkar ju alltid fritt.

Ha en fin sommar alla och tag chansen att utforska din egen region och njut av livet trots att vi står där vi står idag. Kram till er alla.

Ps. Själv fick jag ett eget favoritobjekt 27 november 2019 och han växer fort, så en och annan bild blir det när vi möts och det gjorde vi idag vilket fick bli min första bild på ”Morgonstund”

Jag har gjort det igen …

”tappat” bort ett flertal sidor i vår meny. Jag gör inte något medvetet och är försiktig varje gång, då det hänt en gång tidigare, den gången med värre resultat. Vi har ganska många sidor i våra bildgallerier och kanske att det är en av orsakerna som gett mig problem -men även de går att lösa.

Nåja, fick i alla fall in två nya sidor och det är fritt fram för oss att lägga in nya bilder 2020. Kör hårt är min tanke till er och några har satt igång året. Vi hade vår första fototräff i måndags och det var kul att träffa alla och påbörja året med förhoppningsvis mycket inspiration. Själv kan jag inte påstå att jag fotat något, kameran har legat still under en lång period. En höst för många år sedan var jag trött och mådde inte helt bra, att då gå ut på långpromenader med kameran var läkande och gav min själ så mycket positivt. Därför tror jag att det skulle kunna vara detsamma nu då jag upplever stor sorg och behöver ge mig själv något som återigen kan läka och hjälpa min själ. Jag tror på det som Göran Segeholm skrev i sin bok ”Konsten att ta vinnande bilder”, -En bild om dagen håller psykdoktorn borta.

Bilderna jag tog igår kanske inte är de jag kommer att minnas som mest men det finns ett viktigt men, -jag tog fram kameran och fick två bilder till vårt fototema, ”Veckotemat 2020” där vi har 78 olika utmaningar att välja mellan och ska klara av 52 av dem, eller är det kanske 53 i år.

Nu ska jag i alla fall fundera över hur jag ska få fram resterande bilder under året, hur jag peppar mig själv. Ha ett fint år till er alla och ta fram kameran för att senare komma ihåg ditt 2020.

Terminsavslut, …

har vi imorgon måndag och jag kan tyvärr inte vara med. Men mår inte dåligt där jag befinner mig för tillfället, även om fotograferingen inte är prioriterat på något sätt. Jag är ju här med en kombination av jobb och semester, inte något betungande men har inte behövt ta ut några semesterdagar i alla fall.

Ser i alla fall fram mot 2020 och vår nya utmaning samt fortsättning på redan påbörjade. Jag hoppas att mina fotovänner får en fin kväll tillsammans med god mat och dryck.

Några ögonblicksbilder från våra promenader, många och långa blir det. Stegräknaren jobbar för fullt hela dagarna.

Fotogrupp,…

Vi har varit på fotoresa i Tornedalen. Vi är vår fotogrupp som gärna vill utöva sitt intresse är sju stycken kvinnor. Vi har nyligen fått en ny medlem, en kvinna som filmar. Så roligt och spännande se saker på ett nytt sätt. Ger en dimension till fotografiet. När jag satt och tittade på mina bilder så fastnade min blick på några av dem. Man kan se när fotografer är ute på äventyr. De ser nästan ingenting annat än rummet i kameran. Här kommer lite bildbevis :-).

Vid pennan//Eva

 

Sommarlovet är snart slut

och för oss i fotoklubben är det då dags för höstens första träff. Det är läge att ta itu med nya utmaningar och kanske fler gemensamma fototillfällen.

Vi har nu hunnit fundera på allt det där som vi en gång tänkte att vi skulle göra men som aldrig blev av. Eller kanske att vi har lagt allt åt sidan och bara njutit av den långa sommaren med en hel del sol och dagar som istället gett utrymme för andra spännande aktiviteter.

Det ska vi ta reda på vid vår uppstartsträff. För första gången sedan vi startade vår fotoklubb 2015 har jag varken träffat eller pratat med någon av mina fotovänner under hela sommaruppehållet.  Det har varit helt tyst, inga små spontana fotoutflykter. Däremot har vi kunnat följa varandra på bland annat Instagram och en del resor har det gjorts. Kanske att någon vill lägga upp eller visa sina bilder och ge oss andra en inblick över vad sommaren erbjudit. Jag lägger i alla fall upp en sida här ”sommaren 2019”.

Tre månader av året och under den perioden ska vi hinna med mycket samtidigt som det ska kopplas av och ge oss kraft att orka med övriga nio månader. Nio månader i mörker ska jag kanske inte skriva men visst förbereder vi oss för idet likt björnen. Vi äter inte upp oss, eller kanske, men vi aktiverar oss mer än vanligt.

Hösten är en fin årstid för fotografering. Solen är inte lika stark och ligger lägre i horisonten. Färgerna exploderar och insekterna är inte lika ivriga. Det finns mycket gott att skriva om hösten och de övriga årstiderna fotomässigt. Ändå är det på sommaren lusten kommer trots helt fel ljus för bra dagsbilder. Hur många gånger har jag inte svurit, tyst för mig själv, över den starka solen i sommar. Otaliga.

Något fotoprojekt har jag inte kommit igång med förutom att jag testat en del nya bildidéer och känt att det här är roligt. Det här är vad jag vill. Att ta ut svängarna med mina bilder och prova på något annat. I mitt bildarkiv har jag massor av foton som jag endast sparat ner och sedan har det legat där. Bilden ovan är en av dem. Den är fotad 2014 på en cruising vi besökte. Sedan har jag självklart också varit inne i min makrovärld och botaniserat en del och även där försökt hitta nya infallsvinklar. Det är inte lika lätt då jag ibland tycker att jag redan funnit det, men lite eljest kan det bli ibland.

Förutom fotograferandet så har lugnet infunnit sig inombords och då hinner man (jag) mycket mer än normalt. Har även några viktiga mål att förverkliga under året och en av dem, som inte gäller bilden, kommer att kräva stark beslutsamhet och karaktärsfasthet från min sida. Att berätta om mål är både på gott och ont. Gott för då vet man att andra håller koll och ont ifall att man inte lyckas realisera det och det blir ett, – jaha. Men den här gången kommer det att lyckas eftersom det betyder så oerhört mycket för mig.

Slutskrivet en massa oviktigt vetande, men hoppas att du tittar runt bland våra bilder. Återkom gärna för att se uppdateringar och annat som händer hos oss,  när vi snart slutar att vifta på tårna och tar nya friska tag.

Hjälp, …

 

fotoinspirationen finns inte där.

Hur ofta har jag inte hört dessa ord från mina fotovänner det senaste året och kanske längre. Jag har upprepat dem själv otaliga gånger och funderat vad som har hänt, den finns inte där. Men är det verkligen fotoinspirationen som saknas? Kan det vara annat som gör att fotandet går i vågor?

En av anledningarna för mig är att det där korta steget över den där egentligen låga tröskeln har blivit så hög. En annan orsak är att jag tror att motiven saknas.

För någon vecka sedan var jag i Linköping och jobbade och visste att det inte skulle bli några större fotoutflykter men kameran fick hänga med. Jag valde att endast ta med mig ett zoomobjektiv som skulle täcka alla eventuella bilder. Det blev inga utflykter men när jag hade en stund över gick jag ut i trädgården och botaniserade och visst fanns de där, motiven, bara jag använde mina ögon och funderade en stund. Några bilder blev det och även sådana som jag själv blev nöjd över. Ljuset har en sådan stor betydelse och att sommaren kändes i antågande gjorde garanterat att det var betydligt lättare.

Att hitta nya fotografer är också något som ger mig inspiration, att testa nya tekniker och nya sätt att se på bilden. Jag fann en fotograf som heter Andy Gray som fotar ICM-Intentional camera movement (avsiktlig kamerarörelse) i en stil som jag tycker är helt fantastisk. Jag har testat det där ganska mycket tidigare, många träd har det blivit, men inte på det sätt han gör det. Det är verkligen svårt att få till en bild som i sin rent abstrakta stil ändå liknar något. Det får ju inte se ut som att jag bara misslyckats att hålla min kamera stilla under exponeringstiden. Det här kommer att bli en del av mitt utvecklande denna sommar och kanske en dag så sitter det något som jag förstår.

Bilderna ovan är från en stund på balkongen med några nejlikor i en vas och de känns helt okej för mig då det är en helt ny stil. Du måste klicka på bilderna för att se dem i sin helhet.

Även här uppe i norr har ljuset kommit och med en sådan fart att vi fortfarande tittar ut på kvällarna och säger,

-men det är ljust ännu.

Ikväll ska jag i alla fall ut på en fototpromenad tillsammans med Malin. Det blir även några fler och förhoppninsgvis inspirerande. Inspirerande, nu skrev jag det igen och  kanske att jag hittar den ikväll. Att uppmuntra varandra och vara fler är en del i att fotografera för mig, skulle nog inte passa helt som ensamvarg.

Ha en fin kväll och njut av ljuset alla ni där ute som också kanske börjat vakna ur vinterdvalan.

Nu stundar nästa helg,,,

Så var påsken nästan över för detta år. Påskpynt och maten ska bort eller är borta. Njutning av färger och smaker har förgyllt helgen. Vi klär påskriset med glada färger av alla de slag, påskgodiset är i granna färger, är detta med all färg ett tecken på att vi längtar efter våren. Här där jag just nu befinner mig har vi hört storspoven för första gången i år. Det är ett säkert vårtecken förutom alla svanar och tranor som flyger över en. Inom två veckor kommer nästa storhelg; Valborg då eldarna tändas.

I alla fall önskar jag er en fortsatt fin vår.

…av Eva Karlsson

Våren är här,,,

Just nu känns det som våren är här, på riktigt. Ljuset, slasket, den gråa snön, skaren som bär tidigt på morgonen och fåglarna. Idag var vi ut och sökte fåglar, såg några svanar men det är för mycket snö där vi befann oss. Men nu kommer det bli några tidiga morgnar för att åka ut med bil och möta våren och ljuset. På våren uppstår vårtröttheten och själv fick jag lära mig härom veckan att det kan ha att göra med påfyllnaden av D-vitamin. För att jag ska bli piggare så tänker jag äta lite mer D-vitamin är jag brukar. Men förutom det så ska jag fylla min själ med vackra vårfärger. Så från mig till er en vårbukett. Hoppas ni också piggas upp av den.

…av Eva Karlsson

Vad händer hos oss?

Mycket är på gång och ytterligare idéer finns inför framtiden. I år har vi valt att ha fler olika fotoutmaningar /teman på gång under en tid för att alla ska ges möjlighet att delta. Vi är i sju olika skeenden i livet, har skilda möjligheter där tiden är vår största bristvara. Det händer hela tiden saker som gör att vi måste prioritera om. De teman vi valt kanske inte passar alla just när det är aktuellt. Att säga att det inte finns hinder utan bara möjligheter är fel och det är inte heller negativt att motsäga detta, utan det är så verkligheten ser ut för många av oss.

Vi är för tillfället tre som försöker klara av temat 52 veckor 2019. Sedan har vi ytterligare fototeman – Dörrar – och –  I glasets reflektion samt – Här och nu.

Inspirationen till fotoprojekt utomhus känns inte helt okej för tillfället, då 2019 inte har bjudit på många dagar över -20 i temperatur. Vårt poesiprojekt blev en aning övermäktigt, ett antal bilder har vi att lämna till gruppen men långt i från det antal som var målet. Fel tid på året, mörkret och kylan gör även oss sju kreativa kvinnor lite låga. Men en sak är säker, vi gör alltid vårt bästa även om det inte alltid blir bäst. Fick igår ett mail som ändå kanske resulterar i något framöver, det är ju det här med tiden.

Gültzauudden är också ett längre projekt som vi ska försöka oss på. Om det blir något av det återstår att se, men vi kommer i alla fall att ha ett antal bilder av vad som händer och finns på området. Förutom det spånar vi på fotoresor både kortare och längre mål. Lite utbildning och nu är det feedback som gäller, hur gör man?

Tycker personligen att reflektioner är spännande och ovan har jag lagt upp några äldre bilder som kanske skulle passat till temat . Nu är vi stenhårda på att samtliga bilder i våra teman ska vara fotade från och med den dagen temat är bestämt och framåt. Annars blir det ingen utmaning, att leta i gamla arkiv kan också vara utmanande men inte för vår egen utveckling. Några undantag har förekommit, men de är få.

Sitter nu på kontoret och funderar vad det finns för spännande motiv här hemma. Har nämligen lovat mig själv att idag ska jag våga vägra gå ut, -28 räcker som ursäkt för mig. Ha en fin dag var du än befinner dig.

Mina egna bilder, …

och de som jag valt ut till favoriter jag lagt upp under 2018. Jag lovade att göra ett urval av dessa när jag i ett tidigare inlägg valde ut mina fotovänners bilder från 2018 –Mina favoriter. Det är inte enkelt med egna bilder då alla på något sätt ger ett minne, en tanke om något positivt för mig. Allt som blir till bilder gör ju det av någon anledning, vi fotar sällan utan att ha tanke i huvudet. Detta gäller även för mig så därför är det svårt och blev några fler än vad jag tänkt mig från början.

Det är familjen, olika fototekniker, perspektiven, bildredigering, hur vintern 2018 såg ut, den första fjärilen. Ja, många tankar som dök upp när jag kollade igenom arkivet och skulle tro att jag kunnat välja ut många fler då alla betyder något för mig. Men nu är valet gjort och lägger upp ovanstående galleri som mina egna favoriter.

Imorgon är det dags för vår första fototräff 2019 och nya bilder att se fram mot. En ny fotoresa påbörjas …

Fotografering är ett sätt att känna, att beröra, att älska. Det du har fångat på bild är fångat för alltid… Den kommer ihåg små saker, långt efter att du har glömt bort allt.

-Aaron Siskind-

Nytt år och nya utmaningar, …

ser vi fram mot detta år 2019. Några mer långsiktiga och en del som de kommer. I alla fall så blir detta vår fotoklubbs fjärde år tillsammans i samarbete med studieförbundet Vuxenskolan i Luleå.

Vi har hela tiden utvecklats genom bland annat olika utbildningar både interna och externa, fotoresor och kortare dagsutflykter, föreläsare, nya utflyktsmål med hjälp av andra fotografer som guide, fotoutmaningar där vi kunnat ge varandra feedback och mycket annat nyttigt som gjort att vi idag kanske ser bilden än mer än när vi började tillsammans. För att inte skriva och berätta om alla skratt och tokigheter (roliga sådana) som behövs för att en grupp ska fungera med sju helt olika människor, både fotografiskt och som personer.

Det här året har vi en spännande fotoutmaning framför oss som vi får berätta om ett annat år när vi nått vårt mål och ser vad resultatet blivit. Sedan ska vi försöka oss på en 52-veckors fotoutmaning, där jag har påbörjat vecka 1 med bilderna ovan. En fotoutmaning som jag översatt och förenklat på några ställen då vi inte varit med tidigare och vill börja lite försiktigt. Hur vi ska redovisa dessa bilder får vi återkomma till. Alla har kanske inte tid eller ork att vara med och vår hälsa är alltid viktigare än att klara av några bilder genom kameran. Ett intresse ska aldrig bli stressande eller ett måste, då är ju allt med något som känns roligt slut. Vi fotar och tolkar det vi hinner helt enkelt. Övriga fotoutmaningar under året kommer vi som vanligt att lägga upp under våra gemensamma bildgallerier – besök oss gärna och kommentera det du känner.

Ha det gott alla där ute och gör som alla andra med bilden i fokus – dröm om ett 2019 med nya förhoppningar fullt av roliga fotoutmaningar var du än befinner dig med kameran.

Vecka 1 och dess fotoutmaning lyder – – Självporträtt, ta en bild som berättar vem du är, utan att verkligen visa ditt ansikte. De som känner mig IRL förstår nog vad jag vill ha sagt genom båda mina bilder. Vi hade något liknande före jul i fotogruppen så det blev lite bild på bild för min del, men den egna fantasin sträckte sig inte längre. Här kan du se vår tidigare tolkning av självporträtt.

Mina favoriter, …

av alla bilder vi har lagt upp under året 2018 är många och antalet bilder har skiftat från månad till månad. Nu när vi närmar oss ett nytt år kan det vara kul att blicka tillbaka och se vad som förevigats i bild. Här har jag plockat ut ett urval bestående av 48 bilder som är upplagda av min fotovänner, några har varit mer sparsamma med sina bilder av olika anledningar -fotande går ju upp och det går ner. Inspirationen går i vågor och jag kan bara skriva för mig själv och det här året kanske inte varit högst upp på listan av mina år med en kamera.

Under 2018 har vi haft en hel del olika fototeman, några mer krävande än andra och det här med att fota alfabetet var en riktig utmaning innan alla från A-Ö satt där. En bild om dagen under september var inte heller enkelt, trots att motiven var valfria förutom att var och en skulle bestämma sitt eget tema i temat.

Att tolka poesi ur boken ”Kråkdansarens resa” av Mats B Emanuelsson var något helt nytt, Ofta ser vi bilder när vi läser och vill gärna förverkliga det. Det blir inte alltid som man tänkt men jag tycker att vi lyckades bra.  Bild och poesi hör ihop och tillsammans med en poesigrupp bestående av åtta skrivsugna tjejer samt Inger Byström Skrivarhuset påbörjade vi en spännande samverkan.

Förutom de små bildprojekten som jag redan nämnt har vi också haft ett antal teman som du hittar under våra gemensamma bildgallerier – kika gärna in där. Några fotoutflykter, lite intern utbildning och annat smått och gott har vi tillsammans i ett glatt fotogäng fått uppleva i fin gemenskap. Kika gärna in i våra individuella gallerier hos var och en.

Bilderna nedan har jag klickat fram ur det som är upplagt 2018, några bilder kanske är fotade 2017 men här har jag snabbt gjort ett litet urval av alla bilder som jag personligen tycker om av mina fotovänner. Ska vid tillfälle ta en titt på vad jag själv fotat under året och välja ut några favoriter.

 

Nu önskar vi snart en god jul och ett gott nytt år till er alla från oss alla – julkorten är på intåg. Ha det gott – ut och fota.

Och som ett av mina favoritcitat av Göran Segeholm säger,  – En bild om dagen håller psykdoktorn borta

Den dagen jag vågade ta ett nytt steg…

Det var faktiskt så sent som i lördags – lördag den 25 november 2018 – som jag tog ett nytt steg i mitt aktiva liv. Ja egentligen var det väl inte nytt men om man betänker att senaste gången var i början på 70-talet så kanske det kan räknas som nytt.

Dagen började med diverse inköp på vårt stora marknadsområde här i Luleå – Storheden! Jag träffade min käre vän Ulf och vi planerade även helgen. Detta är nu fredag! Han skulle in på XXL och slipa sina långfärdsskridskor på deras verkstad och jag följde med. Nu anar ni nog varthän detta leder! Utan att ens en enda liten sekund tänka efter före, så hade jag blivit med sådana där skridskor jag också. Oj oj oj, nu stundar märkliga tider. Till att börja med ska man ju ha en ryggsäck fylld med en vattentät påse med klädbyte skulle man av någon outgrundlig händelse hamna i spat, sedan tillkommer isdubbar och ispik förutom att vara varmt och skönt klädd. I sanningens namn ska jag avslöja att det blev ingen hjälm nu. Kanske senare om detta blir min musik hädanefter.

Lördagsmorgonen bjöd på samma underbara väder som rått här uppe i flera dagar nu. Det blev frukost och sedan var det dags! Vi begav oss ner till stranden och där skulle dessa monster på. Mina var sådana som har spännremmar som skall fästas runt en känga (det blev billigare än de riktigt moderna med ”råttefella”). Nya som dom var gav remmarna ganska tufft motstånd. Jag fick kämpa rejält för att få dom att böja sig runt mina kängor. Inte är man ju särskilt smidigt klädd heller när graderna har passerat -8! Det blev så att Ulf fick komma till undsättning.

Så där nu är man rustad för en dag på isen med långa härliga skär och så där som man ser på isvägen om vintrarna. Pyttsan! Jag höll knappt på att ta mig från stranden. Jag hade glömt hur man åker ”griller” helt enkelt. Jag fick ha båda ispikarna som ”stavar” så att jag överhuvudtaget skulle ta mig ut på det frusna vattnet. När väl balansen började kännas OK så använde jag ispikarna helt enkelt till att skjuta mig framåt. Inga långa vackra skär! MEN jag kom mig ut på isen och fick upp en hygglig fart och på mitt eget lilla lustiga vis tog vi oss en tur på Furufjärden.

Så gudomligt det är att åka långfärdsskridskor!

Vi övergår från höst till vinter, …

Filmmisstaget som blev en vackert frusen bild .

och det går fort, alldeles för fort. Det känns ganska tungt i både kropp och själ för egen del – även om vintern kan vara fantastiskt vacker, den är verkligen fotogenique. Fryser redan och då har vi precis haft de två första morgnarna med någon minusgrad, hur blir det vid -20 grader?  I vår fotogrupp är vi sju härliga och olika tjejer med även helt skilda bildstilar, det är verkligen fantastiskt att tillsammans få se hur vi tolkat våra olika månadsteman. Ibland kan de vara snarlika men ändå inte. Under vår Kvikkjokksresa visade det sig att några av oss fotat exakt samma svamp med den lilla droppen, en svamp som inte var högre än 1,5-2,0 cm -vid olika tillfällen och ändå var naturen full av svampar. Så ibland kan vi vara lika.

För att återgå till årstiderna så har vi de i gruppen som gillar vintern och en av oss som verkligen älskar den med mycket snö och stark kyla. När vi andra börjar se ljuset i maj, då har hon packat för att åka till Svalbard och även Antarktis har besökts. Underbara bilder, men skulle jag offra mig för det? Nej, och är så glad just över olikheten hos oss, för annars skulle vi inte få se dessa helt ljuvliga bilder hon kommer hem med. Tag gärna en titt på några av de björnar Cricco mötte på sin resa 2016, inte sådana björnar som vi vanliga dödliga drömmer om eller har i sängen som barn, björnarna är sådana som har ordet is framför. Klicka på länken här: Criccos isbjörnar.
Gå gärna vidare och titta på fler gallerier hos alla oss och förhoppningsvis hittar du bilder som tilltalar dig.

Om min egen bild ovan kan jag berätta hur ett misstag blev så vackert, ja jag tycker själv att det är en skön bild nästan som en målning. Stannade till idag för att fota lite frostiga bilder. Av misstag råkade jag trycka på filmning utan att märka det från början, blev bara irriterad över att kameran varken fokuserade (tyckte jag) eller klickade. Tillslut såg jag det röda rec … tänkte först radera filmen men glömde och när jag kom hem tog jag in den i PS och då kom denna bild fram som en av bildrutorna. Som sambo sa, det är ofta av misstagen som blir något bra -tjälknölen är ju ett sådant misstag som blev suveränt. =) Nu ska vi ju inte fastna vid orden och tänka, månntro vad han tycker om hennes övriga bilder, de som inte varit misstag.

Till nästa fotomöte är vårt fotouppdrag -andlighet. Ett tänkvärt och spännande tema, men oerhört svårt. Jag har tankar kring vad det betyder för mig men att sätta det på bild? Vet inte, däremot kan jag kanske hitta något andligt på ett enklare sätt.

Nu ska jag i alla fall försöka få lite historia, ta en shot (hemkokt) och försöka kurera mig från förkylningen som verkar komma lika snabbt som vintern. Ha det gott och njut av det som livet erbjuder dig.

/Margareta