Mina egna bilder, …

och de som jag valt ut till favoriter jag lagt upp under 2018. Jag lovade att göra ett urval av dessa när jag i ett tidigare inlägg valde ut mina fotovänners bilder från 2018 –Mina favoriter. Det är inte enkelt med egna bilder då alla på något sätt ger ett minne, en tanke om något positivt för mig. Allt som blir till bilder gör ju det av någon anledning, vi fotar sällan utan att ha tanke i huvudet. Detta gäller även för mig så därför är det svårt och blev några fler än vad jag tänkt mig från början.

Det är familjen, olika fototekniker, perspektiven, bildredigering, hur vintern 2018 såg ut, den första fjärilen. Ja, många tankar som dök upp när jag kollade igenom arkivet och skulle tro att jag kunnat välja ut många fler då alla betyder något för mig. Men nu är valet gjort och lägger upp ovanstående galleri som mina egna favoriter.

Imorgon är det dags för vår första fototräff 2019 och nya bilder att se fram mot. En ny fotoresa påbörjas …

Fotografering är ett sätt att känna, att beröra, att älska. Det du har fångat på bild är fångat för alltid… Den kommer ihåg små saker, långt efter att du har glömt bort allt.

-Aaron Siskind-

Nytt år och nya utmaningar, …

ser vi fram mot detta år 2019. Några mer långsiktiga och en del som de kommer. I alla fall så blir detta vår fotoklubbs fjärde år tillsammans i samarbete med studieförbundet Vuxenskolan i Luleå.

Vi har hela tiden utvecklats genom bland annat olika utbildningar både interna och externa, fotoresor och kortare dagsutflykter, föreläsare, nya utflyktsmål med hjälp av andra fotografer som guide, fotoutmaningar där vi kunnat ge varandra feedback och mycket annat nyttigt som gjort att vi idag kanske ser bilden än mer än när vi började tillsammans. För att inte skriva och berätta om alla skratt och tokigheter (roliga sådana) som behövs för att en grupp ska fungera med sju helt olika människor, både fotografiskt och som personer.

Det här året har vi en spännande fotoutmaning framför oss som vi får berätta om ett annat år när vi nått vårt mål och ser vad resultatet blivit. Sedan ska vi försöka oss på en 52-veckors fotoutmaning, där jag har påbörjat vecka 1 med bilderna ovan. En fotoutmaning som jag översatt och förenklat på några ställen då vi inte varit med tidigare och vill börja lite försiktigt. Hur vi ska redovisa dessa bilder får vi återkomma till. Alla har kanske inte tid eller ork att vara med och vår hälsa är alltid viktigare än att klara av några bilder genom kameran. Ett intresse ska aldrig bli stressande eller ett måste, då är ju allt med något som känns roligt slut. Vi fotar och tolkar det vi hinner helt enkelt. Övriga fotoutmaningar under året kommer vi som vanligt att lägga upp under våra gemensamma bildgallerier – besök oss gärna och kommentera det du känner.

Ha det gott alla där ute och gör som alla andra med bilden i fokus – dröm om ett 2019 med nya förhoppningar fullt av roliga fotoutmaningar var du än befinner dig med kameran.

Vecka 1 och dess fotoutmaning lyder – – Självporträtt, ta en bild som berättar vem du är, utan att verkligen visa ditt ansikte. De som känner mig IRL förstår nog vad jag vill ha sagt genom båda mina bilder. Vi hade något liknande före jul i fotogruppen så det blev lite bild på bild för min del, men den egna fantasin sträckte sig inte längre. Här kan du se vår tidigare tolkning av självporträtt.

Mina favoriter, …

av alla bilder vi har lagt upp under året 2018 är många och antalet bilder har skiftat från månad till månad. Nu när vi närmar oss ett nytt år kan det vara kul att blicka tillbaka och se vad som förevigats i bild. Här har jag plockat ut ett urval bestående av 48 bilder som är upplagda av min fotovänner, några har varit mer sparsamma med sina bilder av olika anledningar -fotande går ju upp och det går ner. Inspirationen går i vågor och jag kan bara skriva för mig själv och det här året kanske inte varit högst upp på listan av mina år med en kamera.

Under 2018 har vi haft en hel del olika fototeman, några mer krävande än andra och det här med att fota alfabetet var en riktig utmaning innan alla från A-Ö satt där. En bild om dagen under september var inte heller enkelt, trots att motiven var valfria förutom att var och en skulle bestämma sitt eget tema i temat.

Att tolka poesi ur boken ”Kråkdansarens resa” av Mats B Emanuelsson var något helt nytt, Ofta ser vi bilder när vi läser och vill gärna förverkliga det. Det blir inte alltid som man tänkt men jag tycker att vi lyckades bra.  Bild och poesi hör ihop och tillsammans med en poesigrupp bestående av åtta skrivsugna tjejer samt Inger Byström Skrivarhuset påbörjade vi en spännande samverkan.

Förutom de små bildprojekten som jag redan nämnt har vi också haft ett antal teman som du hittar under våra gemensamma bildgallerier – kika gärna in där. Några fotoutflykter, lite intern utbildning och annat smått och gott har vi tillsammans i ett glatt fotogäng fått uppleva i fin gemenskap. Kika gärna in i våra individuella gallerier hos var och en.

Bilderna nedan har jag klickat fram ur det som är upplagt 2018, några bilder kanske är fotade 2017 men här har jag snabbt gjort ett litet urval av alla bilder som jag personligen tycker om av mina fotovänner. Ska vid tillfälle ta en titt på vad jag själv fotat under året och välja ut några favoriter.

 

Nu önskar vi snart en god jul och ett gott nytt år till er alla från oss alla – julkorten är på intåg. Ha det gott – ut och fota.

Och som ett av mina favoritcitat av Göran Segeholm säger,  – En bild om dagen håller psykdoktorn borta

Den dagen jag vågade ta ett nytt steg…

Det var faktiskt så sent som i lördags – lördag den 25 november 2018 – som jag tog ett nytt steg i mitt aktiva liv. Ja egentligen var det väl inte nytt men om man betänker att senaste gången var i början på 70-talet så kanske det kan räknas som nytt.

Dagen började med diverse inköp på vårt stora marknadsområde här i Luleå – Storheden! Jag träffade min käre vän Ulf och vi planerade även helgen. Detta är nu fredag! Han skulle in på XXL och slipa sina långfärdsskridskor på deras verkstad och jag följde med. Nu anar ni nog varthän detta leder! Utan att ens en enda liten sekund tänka efter före, så hade jag blivit med sådana där skridskor jag också. Oj oj oj, nu stundar märkliga tider. Till att börja med ska man ju ha en ryggsäck fylld med en vattentät påse med klädbyte skulle man av någon outgrundlig händelse hamna i spat, sedan tillkommer isdubbar och ispik förutom att vara varmt och skönt klädd. I sanningens namn ska jag avslöja att det blev ingen hjälm nu. Kanske senare om detta blir min musik hädanefter.

Lördagsmorgonen bjöd på samma underbara väder som rått här uppe i flera dagar nu. Det blev frukost och sedan var det dags! Vi begav oss ner till stranden och där skulle dessa monster på. Mina var sådana som har spännremmar som skall fästas runt en känga (det blev billigare än de riktigt moderna med ”råttefella”). Nya som dom var gav remmarna ganska tufft motstånd. Jag fick kämpa rejält för att få dom att böja sig runt mina kängor. Inte är man ju särskilt smidigt klädd heller när graderna har passerat -8! Det blev så att Ulf fick komma till undsättning.

Så där nu är man rustad för en dag på isen med långa härliga skär och så där som man ser på isvägen om vintrarna. Pyttsan! Jag höll knappt på att ta mig från stranden. Jag hade glömt hur man åker ”griller” helt enkelt. Jag fick ha båda ispikarna som ”stavar” så att jag överhuvudtaget skulle ta mig ut på det frusna vattnet. När väl balansen började kännas OK så använde jag ispikarna helt enkelt till att skjuta mig framåt. Inga långa vackra skär! MEN jag kom mig ut på isen och fick upp en hygglig fart och på mitt eget lilla lustiga vis tog vi oss en tur på Furufjärden.

Så gudomligt det är att åka långfärdsskridskor!

Vi övergår från höst till vinter, …

Filmmisstaget som blev en vackert frusen bild .

och det går fort, alldeles för fort. Det känns ganska tungt i både kropp och själ för egen del – även om vintern kan vara fantastiskt vacker, den är verkligen fotogenique. Fryser redan och då har vi precis haft de två första morgnarna med någon minusgrad, hur blir det vid -20 grader?  I vår fotogrupp är vi sju härliga och olika tjejer med även helt skilda bildstilar, det är verkligen fantastiskt att tillsammans få se hur vi tolkat våra olika månadsteman. Ibland kan de vara snarlika men ändå inte. Under vår Kvikkjokksresa visade det sig att några av oss fotat exakt samma svamp med den lilla droppen, en svamp som inte var högre än 1,5-2,0 cm -vid olika tillfällen och ändå var naturen full av svampar. Så ibland kan vi vara lika.

För att återgå till årstiderna så har vi de i gruppen som gillar vintern och en av oss som verkligen älskar den med mycket snö och stark kyla. När vi andra börjar se ljuset i maj, då har hon packat för att åka till Svalbard och även Antarktis har besökts. Underbara bilder, men skulle jag offra mig för det? Nej, och är så glad just över olikheten hos oss, för annars skulle vi inte få se dessa helt ljuvliga bilder hon kommer hem med. Tag gärna en titt på några av de björnar Cricco mötte på sin resa 2016, inte sådana björnar som vi vanliga dödliga drömmer om eller har i sängen som barn, björnarna är sådana som har ordet is framför. Klicka på länken här: Criccos isbjörnar.
Gå gärna vidare och titta på fler gallerier hos alla oss och förhoppningsvis hittar du bilder som tilltalar dig.

Om min egen bild ovan kan jag berätta hur ett misstag blev så vackert, ja jag tycker själv att det är en skön bild nästan som en målning. Stannade till idag för att fota lite frostiga bilder. Av misstag råkade jag trycka på filmning utan att märka det från början, blev bara irriterad över att kameran varken fokuserade (tyckte jag) eller klickade. Tillslut såg jag det röda rec … tänkte först radera filmen men glömde och när jag kom hem tog jag in den i PS och då kom denna bild fram som en av bildrutorna. Som sambo sa, det är ofta av misstagen som blir något bra -tjälknölen är ju ett sådant misstag som blev suveränt. =) Nu ska vi ju inte fastna vid orden och tänka, månntro vad han tycker om hennes övriga bilder, de som inte varit misstag.

Till nästa fotomöte är vårt fotouppdrag -andlighet. Ett tänkvärt och spännande tema, men oerhört svårt. Jag har tankar kring vad det betyder för mig men att sätta det på bild? Vet inte, däremot kan jag kanske hitta något andligt på ett enklare sätt.

Nu ska jag i alla fall försöka få lite historia, ta en shot (hemkokt) och försöka kurera mig från förkylningen som verkar komma lika snabbt som vintern. Ha det gott och njut av det som livet erbjuder dig.

/Margareta