är åter igång. I veckan har jag varit på möte med Ylva och Studieförbundet Vuxenskolan i Luleå för att starta igång vårt samarbete igen. På grund av pandemin har det mesta legat nere. Vi har träffats, men digitalt och det har fungerat men inte mer. Jag ska inte ta bort det positiva med digitala möten, de är toppen ibland och kanske speciellt i det dagliga jobbet.
Däremot är detta något vi, ett gäng tjejer brinner för, ett gemensamt intresse och vi hade kanske inte känt varandra om det inte vore för bilden. Det är viktigt att få träffas fysiskt, att kunna göra och utföra utmaningar tillsammans, utbildningar, ta in föreläsare, diskutera och ge varandra tips och råd. Vi har haft tur under hösten och har kunnat träffas i en lokal som en av oss kunde ordna, nu behöver inte hon fixa och dona med det utan lokalen hos SV blir perfekt.
Jag är glad att vi för ett antal år sedan bestämde oss för att ta kontakt med SV och komma igång med vår fotogrupp. De har verkligen visat på positivitet och vill verkligen att allt ska bli så bra för oss, ingenting har känts omöjligt.
Så mycket som har hänt under alla dessa år och vi är fyra kvar som var med från början och startade, nya har tillkommit och några är inte längre kvar. Men kul och lärorikt har alla dessa år varit. Vi utmanar varandra till bildteman och där ser vi olikheterna, hur vi väljer att tolka orden i bild.
Det är så fantastiskt stimulerande och roligt med dessa underbara fotovänner, utan dem tror jag att min kamera blivit lagd på hyllan. De uppmuntrar och inspirerar. Nu har inte jag fotat speciellt ofta under året men det av andra orsaker. Lusten har funnits men pandemin gjorde att jag tappade det mesta och istället fick en rädsla, en rädsla som nu sakta börjar försvinna även om några ord fortfarande snurrar runt i medvetandet, avstånd och tvätta händerna. Pandemin är inte över, däremot finns det en förhoppning.
Under året koncentrerar vi oss på temat ”52 veckor 2021”, ett tema där vi har 104 olika alternativ att välja mellan. Förhoppningen är att klara av 52 men vi har ingen press, även fler bilder av samma tema är tillåtet. Till dagens datum har de som varit med redan klarat av 52 och mer, vilket är kul att se, inspirationen och lusten har funnits trots pandemin som drabbade oss alla. Av samtliga 104 teman är det endast femton som ännu inte bildsatts och vi har fortfarande en och en halv månad kvar innan året är slut.
Bilderna ovan är en variation av temat ”uppför” och ibland har det känts som att vi levt i en uppförsbacke sedan mars 2020, men nu går vi förhoppningsvis mot en raksträcka, en mindre grusväg men det går framåt. Snart är vi på den asfalterade – oddsen är i alla fall relativt goda.
På grund av pandemin har vi mest kunnat ha bildvisningar, diskuterat och pratat om de bilder vi lagt upp, via olika digitala medier. En fotoutflykt har vi haft och den rörde sig mellan norra och södra hamn för att avslutas nedanför Bryggeriet med en fikastund och lite fotoprat.
Övriga teman under året är:
En bild om dagen i januari, vilket några lyckades med och andra inte.
Skogslycka – en känsla som vi alla kan känna på olika sätt och för mig ger den en skön förnimmelse av något jag verkligen vill minnas, den lilla stunden.
Beskärning – här är tanken att visa på hur en bild kan förändras genom att vi beskär och kanske arbetar lite med bilden.
Naturlig konst – ja, vad är det? Verkligen ett fritt och roligt tema som vi får fortsätta arbeta vidare med.
En kort återblick av våra teman 2021 samt om en framtid som vi alla hoppas får fortsätta, så var rädd om er därute och fortsätt hålla avstånd och tvätta händerna. En annan sak att minnas och som jag önskar jag skulle följt under pandemin.
Kom ihåg
”En bild om dagen håller psykdoktorn borta” citat av Göran Segeholm