Den dagen jag vågade ta ett nytt steg…

Det var faktiskt så sent som i lördags – lördag den 25 november 2018 – som jag tog ett nytt steg i mitt aktiva liv. Ja egentligen var det väl inte nytt men om man betänker att senaste gången var i början på 70-talet så kanske det kan räknas som nytt.

Dagen började med diverse inköp på vårt stora marknadsområde här i Luleå – Storheden! Jag träffade min käre vän Ulf och vi planerade även helgen. Detta är nu fredag! Han skulle in på XXL och slipa sina långfärdsskridskor på deras verkstad och jag följde med. Nu anar ni nog varthän detta leder! Utan att ens en enda liten sekund tänka efter före, så hade jag blivit med sådana där skridskor jag också. Oj oj oj, nu stundar märkliga tider. Till att börja med ska man ju ha en ryggsäck fylld med en vattentät påse med klädbyte skulle man av någon outgrundlig händelse hamna i spat, sedan tillkommer isdubbar och ispik förutom att vara varmt och skönt klädd. I sanningens namn ska jag avslöja att det blev ingen hjälm nu. Kanske senare om detta blir min musik hädanefter.

Lördagsmorgonen bjöd på samma underbara väder som rått här uppe i flera dagar nu. Det blev frukost och sedan var det dags! Vi begav oss ner till stranden och där skulle dessa monster på. Mina var sådana som har spännremmar som skall fästas runt en känga (det blev billigare än de riktigt moderna med ”råttefella”). Nya som dom var gav remmarna ganska tufft motstånd. Jag fick kämpa rejält för att få dom att böja sig runt mina kängor. Inte är man ju särskilt smidigt klädd heller när graderna har passerat -8! Det blev så att Ulf fick komma till undsättning.

Så där nu är man rustad för en dag på isen med långa härliga skär och så där som man ser på isvägen om vintrarna. Pyttsan! Jag höll knappt på att ta mig från stranden. Jag hade glömt hur man åker ”griller” helt enkelt. Jag fick ha båda ispikarna som ”stavar” så att jag överhuvudtaget skulle ta mig ut på det frusna vattnet. När väl balansen började kännas OK så använde jag ispikarna helt enkelt till att skjuta mig framåt. Inga långa vackra skär! MEN jag kom mig ut på isen och fick upp en hygglig fart och på mitt eget lilla lustiga vis tog vi oss en tur på Furufjärden.

Så gudomligt det är att åka långfärdsskridskor!