är nu förbi och vi har alla landat hemma i våra separata bostäder efter att ha bott ovan och under varandra en natt.

Trots ett ihärdigt regn har jag upplevt att vi trots allt njutit och haft kul tillsammans, vilket är det viktigaste. Att vi sedan fått njuta av underbara bilder tillsammans, på fotografiska och fotomässan gör inte helgen sämre. Trötta fötter, ben, ryggar, höfter och allt annat som vår grupp har gemensamt, förutom fotograferingen, gör också att vi förstår och tar hänsyn till varandra samtidigt som skratten och skämten om både detta och annat vi upplever står högt i tak.

Jag hoppas och tror att vi alla är nöjda, ganska i alla fall, även om fotograferingen fick en mycket låg prioritering på grund av ovan nämnda -vädret. De som brukar säga att det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder – de ljuger.

Bra minnen kan vi leva på ett tag och det är absolut det jag kommer att göra och hoppas att inte minnet försvinner alltför snabbt, då bilderna av allt inte håller den klass som önskats. Att fota med mobilkameran är inte det ultimata och för mig som inte har kunskapen är det ett riktigt bottennapp, men man tager vad man haver och det man är minst rädd om.

Bilden har många önskningar, men så blev det inte och jag får stå mitt kast. Jag vet vilka de är och om jag skulle orkat hade jag kunna rätta till och göra rätt – räta upp. Väskan …hmmm, vem tänkte på det då den hade ett så gott innehåll. Om någon undrar, nej vi var inte sneda – bara en Irish Coffee i värmande syfte inför det som väntade. Men det blir så ibland och det kan jag leva med.

Som slutsats – En fantastisk fotografisk helg trots ett misslyckande i fotograferande, mina ord och mina bilder – vet inte hur mina vänners ser ut.