När inspirationen och kreativiteten försvinner?

Alla bilder jag får fram, det har jag ju fotat tidigare. Men det är ju det jag gillar och det finns förhoppningsvis en variation i det lilla, ett nytt fokus, en annan bildvinkel något som gör att bilden inte ser ut exakt likadan som den förra. Visst finns det mycket som jag inte fotar, men en del av det roar mig inte även om jag tycker det är vackert och sedan finns det bilder som jag varken har utrustning eller möjlighet till.

Mitt dödläge har pågått under en längre tid och är alltid jobbigast under vinterhalvåret, trots att vintern är vacker och mycket som går att fota på mitt sätt. Har inte riktigt fått fram de där aha-upplevelserna i år men sitter på mitt kontor och väntar varje dag på att den ska rycka upp mig ur dvalan.

Ibland köper jag något för att min tro på att den där nya prylen ska bli det där som gör att fotograferandet lyfter sig till nya motiv. I höstas var inget undantag då fick jag se en bild som var superläcker och eljest. Den enda bilden gjorde att jag beställde objektivet som det var fotat med. Ett ultavidvinkelmakro, något jag aldrig hört talas om tidigare. Fick vänta ett tag och när det väl låg uppackat hemma så blev det liggande och har så gjort i princip sedan dess. Idag tog jag fram det och lekte lite, idétorkan försvann men sedan är det motiven som inte kommit fram ännu. Objektivet är helt manuellt och gör det extra intressant för mig som inte har ägt ett sådant tidigare och att det sedan var ett vidvinkel som egentligen inte är min typ av bild gör att det ska bli extra spännande och se om jag kan ta det till mitt sätt att fota, konstigt med andra ord.

Nu ser vi alla fram mot en härlig vår och superfin sommar samt en lång härlig höst med massor av trevliga fotostunder. Fram till dess tänker jag fota en del som jag inte är helt bekväm med men ska göra några försök och även fortsätta leka och ta fram annorlunda perspektiv med denna ”nya” leksak.

Vi i fotogruppen har också några möten kvar innan vi tar sommarlov samt inte minst de fototeman vi ska slutföra innan dess.

Vad  ville jag egentligen ha sagt med denna text? Inte mer än att vi inte ska ge upp för en vacker dag sitter vi där med minneskortet fullt av fantastiska bilder som världen aldrig tidigare beskådat. Eller så är vi nöjd med att vi själv är nöjd.