Så lider sommaren mot sitt slut. Hösten är här. Detta år som präglats av rädsla, avstånd, nya rutiner, hemester mm på grund av en pandemi. Så annorlunda och ändå så lika. Våren kommer och det börjar gro, sommaren slår ut i full blom för att sedan övergå i höstens fallande löv. Det rullar på oavsett vi vill eller inte. Och liksom andra somrar i min värld så har jag fotat blommor, blommor och blommor. Ett axplock kommer här att njuta av och minnas. Nu ser jag framemot en skön höst för att sedan får mysa i vintertiden.
av oss fototjejer har precis avslutats och bedömts av Marianne Söderberg och Ann-Katrin Tideström, båda journalister med erfarenhet av bild av vad jag kan känna av deras kommentarer och tolkningar. Känns otroligt kul att vi fick dessa två kvinnor som domare i vår interna fototävling, det får vi tacka Eva K för. Vi satt nog alla och läste texterna och blev berörda av orden och deras tolkningar.
Även om de flesta av oss inte är några tävlingsmänniskor i foto så var det roligt att delta och även lärorikt hur vi valde våra bilder och att sedan få ord på det. Tre vinnare utsågs i de tre olika kategorierna och grattis kan vi säga till Ewa HP i kategorin yin och yan samt till MalinK som tog en dubbel i kategorierna natur och valfri. Första priset till vinnarna blev ett presentkort på Hemmagastronomi att användas för njutning efter eget önskemål.
Det här gör vi kanske om fler gånger men det blir svårt att överglänsa dessa domare som ska ha ett stort tack för sin insats.
Ett litet bildgalleri från en vecka på Lofoten som var en rejäl upplevelse. Vi besökte för oss båda kända och okända platser. Platser vi besökt förut och helt nya. Vår största upplevelse var Andöya. Vi gjorde öns båda sidor – först upp på den östra till Andenes. Där sov vi för natten. Vi hade vänt husbilen med fronten mot vinden vilket betydde att ”sovrumsfönstret” vette ut mot havet och det var då vi fick den magiska solnedgången rakt in i kojerna! Det var ett magiskt ögonblick eftersom hela den dagen i stort sett bestått av låga grå regnmoln. Dagen därpå gjorde vi den västra sidan och hade otroliga 12 örnmöten varav åtta på ett och samma stopp! Den vägen var helt annorlunda mot den östra – många fler välgjorda och vackra utsiktsplatser.Tyvärr var vinden alldeles för hård för att ens tänka på valsafari eller för den delen lunnefågelsafari. Å andra sidan så öppnar de inte officiellt förrän den 1:a juni så det hade nog blivit dyrt, ha ha.
Fjällvråkarna längst ned i galleriet är fotade på den svenska sidan.
är känslan när vi under sista dygnet av fotoutmaningen går i mål med bravur. Sju tjejer som grupp i något som vanligtvis är ett individuellt intresse har tillsammans klarat av att samarbeta och gå i mål. Visst, vi har inte på något sätt deltagit och gett respons i det övrigas inlägg, vilket beror på att för de flesta har det varit något helt nytt och helt ovana vid detta samtidigt som vi är ett gäng med mycket liten fritid och knappt hinner med oss själva ibland. Däremot när vi väl är igång så är det inte något fel på fokusen och akrobatiken för att ta en bra bild. Vilket syns på bilden nedan som får symbolisera våra gemensamma fotoutflykter med hjälp av Malin, hennes fokusering och akrobatik. Jag och Eva som deltagit under tidigare år har insett hur svårt det är att hinna med och i grupp skulle jag tro att det är ännu svårare, även om det blir betydligt färre teman per person.
Tack Cristina, Eva, Ewa, Gunbritt, Malin, Marita och jag själv Margareta som fixade det – och vi fortsätter att diskutera bilder och gemensamma utmaningar under 2017.
En kall dag på isen. Frös om fingrar så de var alldeles styv(a) när man skulle fota. Men denna filur, liknande Musse Pigg kunde man inte låta bli att föreviga.
Snart mina vänner, är vi på väg in i våren igen. Dessa årstider avlöser varandra och jag hinner knappt med. Men, vad jag kan längta efter våren när jag ser tulpanerna.
