Slutet av juni, …

och det känns som att den här perioden som personligen är min årstid springer iväg. Även om jag inte har några stora krav eller förväntningar på sommaren utan bara känslan av att slippa klä på mig och samtidigt kunna njuta av ljuset en stor del av dygnet, att bara vara helt enkelt. För tillfället har jag också den tiden för första gången på mycket länge så det är bara att fortsätta njuta. Förra måndagen hade vi avslutning i vår fotogrupp för den här säsongen och den inföll samtidigt som studentbalerna i Luleå och vad passade bättre än att ta några porträttbilder av de förväntansfulla ungdomarna. Det är kul när ögonblicksbilder känns som att de sitter och jag kan redigera dem efter den känsla jag vill få fram i bilden – vilken känsla får du i de olika bilderna? Två av oss valde att gå en annan väg och fota andra objekt längs vägen upp mot stadsparken och de balsugna studenterna. Inväntar med spänning deras resultat, vad såg de?

Efter vår fotostund på stan intog vi Bistro Norrland för en gemensam stund och fantastiskt goda rätter, jag överdriver inte, varje rätt satt som smäck i våra gourmetgommar. Jag brukar inte fota mat och det blev inget undantag här heller så vår meny förblir i våra minnen.

Nu syns vi inte förrän till hösten, förutom att vi kanske gör några fotoutflykter tillsammans. Vårt sommartema känns intressant att få till, en bildserie  på3-5 bilder av två sommarlåtar som alla fått sig tilldelade. Till hösten ser vi fram mot nya och spännande utmaningar, har en del i tankarna och ett eventuellt samarbete med en annan grupp skulle verkligen ge oss nya tänk, även om vi övat lite på detta tidigare.

Det finns ingen poäng i denna text mer än att jag vill önska alla fina dagar oavsett vad ni gör och befinner er – livet ska inte vara så komplicerat att vi hela tiden måste ha något planerat.

En tur på Lofoten

Ett litet bildgalleri från en vecka på Lofoten som var en rejäl upplevelse. Vi besökte för oss båda kända och okända platser. Platser vi besökt förut och helt nya. Vår största upplevelse var Andöya. Vi gjorde öns båda sidor – först upp på den östra till Andenes. Där sov vi för natten. Vi hade vänt husbilen med fronten mot vinden vilket betydde att ”sovrumsfönstret” vette ut mot havet och det var då vi fick den magiska solnedgången rakt in i kojerna! Det var ett magiskt ögonblick eftersom hela den dagen i stort sett bestått av låga grå regnmoln. Dagen därpå gjorde vi den västra sidan och hade otroliga 12 örnmöten varav åtta på ett och samma stopp! Den vägen var helt annorlunda mot den östra – många fler välgjorda och vackra utsiktsplatser.Tyvärr var vinden alldeles för hård för att ens tänka på valsafari eller för den delen lunnefågelsafari. Å andra sidan så öppnar de inte officiellt förrän den 1:a juni så det hade nog blivit dyrt, ha ha.

Fjällvråkarna längst ned i galleriet är fotade på den svenska sidan.

 

 

En helg med bilden i fokus, …

är nu förbi och vi har alla landat hemma i våra separata bostäder efter att ha bott ovan och under varandra en natt.

Malin och Kerstin på trappan - på väg någonstans eller bara där?

Trots ett ihärdigt regn har jag upplevt att vi trots allt njutit och haft kul tillsammans, vilket är det viktigaste. Att vi sedan fått njuta av underbara bilder tillsammans, på fotografiska och fotomässan gör inte helgen sämre. Trötta fötter, ben, ryggar, höfter och allt annat som vår grupp har gemensamt, förutom fotograferingen, gör också att vi förstår och tar hänsyn till varandra samtidigt som skratten och skämten om både detta och annat vi upplever står högt i tak.

Jag hoppas och tror att vi alla är nöjda, ganska i alla fall, även om fotograferingen fick en mycket låg prioritering på grund av ovan nämnda -vädret. De som brukar säga att det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder – de ljuger.

Bra minnen kan vi leva på ett tag och det är absolut det jag kommer att göra och hoppas att inte minnet försvinner alltför snabbt, då bilderna av allt inte håller den klass som önskats. Att fota med mobilkameran är inte det ultimata och för mig som inte har kunskapen är det ett riktigt bottennapp, men man tager vad man haver och det man är minst rädd om.

Bilden har många önskningar, men så blev det inte och jag får stå mitt kast. Jag vet vilka de är och om jag skulle orkat hade jag kunna rätta till och göra rätt – räta upp. Väskan …hmmm, vem tänkte på det då den hade ett så gott innehåll. Om någon undrar, nej vi var inte sneda – bara en Irish Coffee i värmande syfte inför det som väntade. Men det blir så ibland och det kan jag leva med.

Som slutsats – En fantastisk fotografisk helg trots ett misslyckande i fotograferande, mina ord och mina bilder – vet inte hur mina vänners ser ut.