Jag är väldigt fascinerad av ljuset den här tiden på året när vi knappt har något ljus att tala om. Den kortaste dagen har vi ca 3 timmar sol (om det är klart) allt annat är före och efter solljuset. Med andra ord har vi gryning och skymning en stor del av det ljusa dygnet. Det blir självklart väldigt mycket solfoto!

Men vi skall inte förakta mörkret. Vi har väldigt mycket vackert att se på vår himmel under dygnets mörka del. Stjärnhimlen, norrsken, meteorer, månen och vissa planeter. Jag har fotograferat alla dessa, med ibland goda resultat och ibland inte så bra. Men det är samtidigt tjusningen med att fota i mörker. Hur ska resultatet bli?

Här har vi måne, norrsken och några avlägsna stjärnor som heter Alcor och Mizar.
Mörkret är inte farligt – mörkret är fascinerande, bara man ser upp!! :)

En intensiv, men väldigt rolig helg hade vi i huvudstaden den 7-8 november med Fotografiska och Fotomässan i Älvsjö (inkl. matmässa). Vi var fem glada tjejer som tidigt!!! på lördagsmorgonen möttes på Kallax flygplats för färd mot Stockholm.

Alla hade kollat väderutsikterna – jo, visst skulle det regna. Nu hade Stockholm haft en av de torraste höstarna på många år, men när vi ska dit då kommer regnet. Typiskt!

När vi installerat vårt bagage på af Chapmans reception traskade vi i ordets rätta bemärkelse hela vägen från Skeppsholmen till Stadsgården i ömsom regn ömsom uppehåll med en stark motvind. MEN vi hade ett glatt humör vilket är synonymt med det här gänget.

I rättan tid kom vi till Fotografiska, placerade våra persedlar i förvaringsboxar, korta toabesök och fotografering så klart innan vi besökte utställningarna. Undertecknad hade lunch med efterlängtad dotter. Massor av folk strömmade till och vi var glada över vår tidiga ankomst.

Kvällens middag avnjöts på det relativt nya Skeppsholmen Hotel. Kulinariskt så det förslog och kronorna rullade!

Natt i hytt på af Chapman, inga dåliga grejer! Över- och underslafar intogs, mycket surr och plötsligt bara tyst. Sömnen övermannade oss nästan samtidigt.

Frukost tillsammans med många språk i luften, engelska (amerikansk), tyska och holländska tyckte jag mig höra – och svenska så klart! Mätta i magen bar det av till T-centralen för förvaring av bagage innan pendeln tog oss till Älvsjö. Människor med samma mål på tåget – Fotomässan och Matmässan. Många njutningar att se fram emot även om de var av diametralt olika slag. Vid lunchtid byttes linser, hus, stativ, foton och föreläsningar mot linser, vin, sprit, ostar och lunch. Vi blev mätta på båda!

När mörkret lagt sig begav vi oss till T-centralen igen, hämtade ut vårt bagage och tog en stortaxi till Arlanda. Bättre fördriva tiden där än i stan när vädret ändå var så dåligt. Tröttheten började krypa in på oss allihop. Vi satt som hösäckar på några soffor och funderade på mat. Mat blev det i form av smörgåsar i olika tappningar.

Väl hemma i Luleå igen, efter en intensiv helg där vi frotterats mot varandra rejält, så tog det bara tvärslut. Alla skingrades för vinden och vi hann knappt säga – ”Hejdå och tack för en härlig veckända.”

Konstig känsla – och vi kan inte (kanske aldrig) säga: ”Vi hade i alla fall bra väder”.

Däremot kan vi alltid säga: ”Vi hade i alla fall jättekul!”

Den 2 november möttes vi på det vanliga stället – Vuxenskolans lokaler i Södra Hamn – för att för första gången få tillgång till vår hemsida som Margareta jobbat så frenetiskt med. Tack Margareta!

Nu skulle vi alla få tillgång till hemsidan och möjligheter till redigering – skapa bildgallerier och skriva texter. Hurra!!

Det var läge för lite felsteg kan jag ju villigt erkänna. Jag har alltid lite bråttom och vill så mycket och, som sagt, testar gärna lite före de instruktioner som Margareta gav oss.

Vad händer då? Jo då, Cristina (undertecknad) har ändrat i huvudet på första sidan!!! Tänk att jag aldrig lär mig: lyssna först, handla sedan.

Nåja, det var inget som inte gick att ändra – så klart!

Så skulle vi göra bildgalleri och med egna bilder, därför hade vi alla våra egna datorer med så vi hade tillgång till bilderna. Det var ju jättekul! Vi jobbade frenetiskt för vi ville ju se våra bilder på vår hemsida. Det är ju därför vi är fotografer ju, vi vill ju visa vad vi gör!

Allt gick väl ganska smärtfritt, men så visade det sig att vissa kommandon glömdes bort så bilderna kom en och en, eller före beskrivande text, eller flera gånger av samma bilder. Hugaligen, inte lätt men kul.

I slutet av kvällen hade vi väl lyckats med det mesta vi tog oss före i alla fall och nu sitter jag här hemma, dagen efter, och skriver mitt första blogginlägg.

Yours truly

Cristina

Det var ett för mig i alla fall stort lyft att lämna den traditionella fotoklubben och kliva ut i det okända för att pröva våra vingar.

Jag tror mig veta att det gäller nog oss alla lite till mans.

Jag känner stor tillit till oss som grupp, men särskilt till Eva och Margareta som drar det tunga lasset med planeringar, idéer, rent pappersarbete och mycket annat. Tack för det J

Jag tycker att det är tråkigt att några har lämnat oss, men hoppas på att vi får fler tillskott framöver. Samtidigt kanske gruppen inte ska bli för stor så att vi tappar styrfart. I nuläget verkar vi vara tämligen homogena när det gäller möjligheter att delta i våra olika evenemang och ju fler som är med desto roligare har vi – tycker jag i alla fall. Se Umeå som ett lysande exempel. Hur kul var inte det. Studiofotokursen hos Andreas Fernandez var ju också en sådan härlig upplevelse.

När jag ser tillbaka på den tid vi hittills har haft tillsammans så tycker jag att vi åstadkommit väldigt mycket. Jag hoppas och tror att det kommer att fortsätta vara väldigt givande med våra sammankomster och utflykter – allt i fotograferandets anda.

Per aspera ad astra!

Vid datorn – Cricco